tisdag 5 mars 2013

Ibland får man bara putta ner ångestfiluren

Jag har jobbat som frilansskribent i över tio år. De ekonomiska svackorna (knack knack ta i trä) har hittills inte varit särskilt djupa eller många - de mentala har varit desto fler. Man lever med en flinande ångestfilur på axeln som alltid påminner en om att det kan bli tyst i luren och att uppdragen kan sluta droppa in!

Ändå ångrar jag inte en sekund att jag valde att göra detta. Jag hörde några som pratade om livet häromdagen. De suckade över åren som rusar på och den stigande känslan av panik när barnen blivit stora och man inser att åren som gått faktiskt var livet. Det fick mig att tänka på mitt eget liv och mitt jobb.

Den ena dagen är aldrig den andra lik, en lördag för mig kan mycket väl vara en arbetsdag men å andra sidan kan en onsdagkväll betyda ett glas vin och god mat. Nu har jag visserligen börjat jobba från ett supermysigt kontor tillsammans med andra egenföretagare, men under alla år som jag helt och hållet jobbade hemifrån så hade jag ju inte kollegor i den vanliga bemärkelsen, å andra sidan har min väg korsats av många inspirerande människor och samtal som satt avtryck och säkert påverkat mitt sätt att se på tillvaron. Det ger lycka och styrka som till och med får filuren på axeln att tappa fotfästet för en stund.

Idag är en sådan där typisk dag....på agendan står det; intervju om näthat, intervju om webbtexter till industriföretag, skriva artiklar om fenomenet att blogga ända in i döden, planera kommande artiklar om unga människor med psykiska problem, sommarinspirerande reportage och mycket mycket mer. En helt vanlig dag - en helt vanlig UNDERBAR dag.



Livet är som mest levande när man vågar!



5 kommentarer:

  1. Det låter härligt, jag tycker det är modigt att du vågar satsa på det du villl!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det var en bra dag idag... en annan dag låter det mindre upplyftande:-)

      Radera
  2. Det låter fantastiskt härligt! Jag har också den friheten och har varit tillsammans väldigt mycket med barnen. Det har varit och är enormt värdefullt.

    SvaraRadera
  3. Du får arbeta med det roligaste som finns, att skriva. Lyckliga du! :)

    Och du, jag har inte slutat att följa dig och din blogg men det blev något konstigt med blogger/google sedan jag bytte till egen domän. Min ikon blev då istället till ett förbudstecken och därför tog jag bort mig där och följer dig nu via min blogg istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland får man nypa sig i armen:-)

      Ah, nu har jag lyckats att komma in på din sida igen!

      Radera