torsdagen den 24:e maj 2012

Lyckorus...

I dag bubblar jag av lyckorus eftersom jag har blivit faster till en riktigt söt liten kille! Dessutom skiner solen och jag har bara småjobb att göra och kan faktiskt njuta av något annat än dataskärmens strålning...

Fick ett mejl från förlaget Vivlio också. Den albanska översättaren hade läst boken "Ester och hemliga Plomia" för skolbarnen. Så här skrev förläggaren om det:


"Eleverna går i 6-årsverksamhet upp till åk 3. Han läste högt för de yngsta men de äldre läste själva.
Det blev stående ovationer!! Den årskurs som boken gick bäst hem hos var åk 2. Alla barnen fullkomligt älskade bilderna."

Nu är det snart dags att hejja på Loreen! Vilken bra dag!



tisdagen den 15:e maj 2012

Härliga dagar!

I helgen firade jag jag min 40:e födelsedag med att bo på den lilla idylliska ön Ven med familjen. Man tar sig främst runt på ön med cykel och vädrets gudar var inte på min sida när vi kom dit på lördagen. Halv storm och regn som strilade. Men cyklade gjorde vi och dagen efter var det strålande sol! Vi hade så fantastiskt sköna dagar och behövde verkligen den här stunden alldeles för oss själva. Sönerna var i sitt esse och jag är säker på att vi förlängde livet med ett antal år med tanke på de skrattsalvor vi åstadkom under dessa dagar!

Full av energi är man nu tillbaka vid datorn igen. Har intervjuat riktigt trevliga människor, fått erbjudande om ett skrivuppdrag som ska bli såååå kul och ska nu jobbringa och jobbskriva lite till innan jag fortsätter att läsa böckerna som jag tror att mitt manus mår bra av.

Måste också tipsa om att gå in på Egenutgivarnas hemsida där deras nya katalog finns. WOW! Blir så glad över detta driv!!

Grabbarna i rapsfältet på Ven

torsdagen den 10:e maj 2012

Det går framåt!

Fick precis mejl om att böckerna jag beställde på biblioteket har kommit - nu ska här tankas inspiration och research!

Såg också att Vivlio lagt ut framsidan och lite kort info om barnboken! Yey!

Nu är releasen också spikad...oj...känns jättekonstigt. Extra trevligt är att vår bok firas tillsammans med två andra. Nu hålls ju festligheterna i Stockholm och dit lär vi inte få våra skånska vänner så jag hoppas att ni Stockholmare som läser min blogg tar med er barnen och kommer dit. Inbjudan kommer senare. Det lär bli häftigt!

Så här skrev Vivlio om releasen på facebook:

"Den 15:de september håller vi releasefest på galleriet Just Africa, Södermalmstorg 4 i Stockholm. Det blir mycket folk, många olika nationaliteter och riktigt festligt. En prisbelönt barnboksförfattare och illustratör visar samtidigt sina tinga-tinga verk i galleriet. Boka in den 15:de september! Det här vill ni inte missa."

tisdagen den 8:e maj 2012

Nu är jag igång...

...på allvar. Det kliar i fingrarna, man vill ju liksom bara sätta igång och putsa sitt manus. Men istället har jag läst avhandlingen om att växa upp med en psykiskt sjuk förälder (min ena huvudperson gör ju det). Jag har inte velat att detta ska ta över bokens handling utan bara ligga där i bakgrunden som ett svar på vissa frågor men jag inser ju direkt att man har allt att vinna på att veta mycket om ett ämne även om man inte skriver spaltmetrar om det i boken. Det handlar om de där små avgörande detaljerna. Efter att ha läst och skrivit ner och strukturerat upp så kan jag konstatera att jag har gjort det mesta rätt och med den insikten vågar jag nog ta ut svängarna lite mer.

Nästa projekt idag blir att ge sig av till biblioteket och låna en bok om ämnet samt en bok om den ö där manuset utspelar sig.

Samtidigt nästintill sträckläser jag böcker som jag upptäckt är till stor nytta för mitt manusskrivande. Insåg att jag omedvetet valt tre böcker som är rika på riktigt bra metaforer (lektören blir glad) och handlingar som utspelar sig på speciella platser och i flera generationer. Återigen har hjärnan gjort förnuftiga val utan att jag varit riktigt medveten om det.

Först läste jag Kate Mortons " Den glömda trädgården", sedan Kate Mortons "I det förflutna" och nu Diane Setterfields "Den trettonde historien". Jag är inte så förtjust i böcker som har kilometerlånga miljöbeskrivningar och drunknar i metaforer bara för sakens skull. Men dessa författare lyckas väva trådar av ord på ett sätt som levandegör handlingen, personerna och miljöerna. Det är i detta som min svaghet ligger och då är det väl lika bra att lära sig av de bästa.

På tal om att söka inspiration och fakta...efter författarens tack i boken "I det förflutna" skriver Kate Morton så här:

"I det förflutna" började som en idé om tre systrar i ett slott på en kulle. Sedan hämtade jag inspiration från många olika källor: illustrationer, fotografier, kartor, dikter, dagböcker, Mass Observation-studier, onlineberättelser om andra världskriget, Imperial war museums utställning Children´s War, studiebesök på slott och herresäten, romaner och filmer från 1930- och 1940-tal, spökhistorier, gotiska romaner från 1700-och 1800-talen och ett otal fackböcker.

Jahapp...det är väl bara att fortsätta gräva och inspireras då...

Inspiration....

fredagen den 4:e maj 2012

Tillbaka - med kraft!!!!

Efter några turbulenta veckor har familjen nu landat en aning. Vi tog en chansning och om den bär eller brister får framtiden utvisa. Samtidigt har jag avslutat flera stora jobb och kommer nu att ha betydligt mindre att göra en tid framöver. Det betyder BOKSKRIVANDE!

Nu är jag så laddad att jag känner mig som en tickande bomb. Det är fascinerande att hjärnan arbetar vidare med manuset fast man själv har tankarna på helt annat håll. Nu när jag för första gången på länge verkligen känner glädje och lust för bokskrivandet igen, så la sig alla pusselbitar på plats i ett enda svep - till och med en självklar titel dök upp.

Enligt min lektör så har jag lyckats skriva ett manus som håller i karaktär och story. Hon hade inga förslag på ändringar alls (förutom i prologen). Däremot tycker hon att det känns som om jag håller emot i det språkliga, är för sparsam med miljöbeskrivningar, metaforer och språkliga nyanser (fast detta vet jag ju är en smaksak, en annan lektör hade kanske tyckt att just det var bokens styrka...).

Nu när manuset har fått vila ett tag, så håller jag med. Jag vet att jag har ett manus med karaktärer man kommer nära och en story som håller, men den behöver finputsas. Jag kommer nu att backa bandet en aning och göra mer research eftersom jag tror att det kommer att sätta viktiga spår i och ge en helt annan tyngd till boken. Jag hittade en avhandling på nätet kring ett problem som berör en av karaktärerna och den har jag bara skummat igenom lite snabbt innan, nu ska jag läsa den noga. Jag ska åka iväg och insupa atmosfären på de två platser som boken utspelar sig i och skaffa en bok om den ena platsen som är en ö full av magi. Jag kan redan mycket  om platserna men nu ska jag hitta det där andra, det som dyker upp när man skrapar på ytan. Manuset utspelar sig i flera generationer och jag ska kontakta en kvinna som håller i historiska guidningar i byn jag skriver om för att verkligen få en bild av hur det var förr i tiden. Tänkte också se om man kan hitta tidningsurklipp osv från olika tidsepoker.

Tanken är inte att det ska resultera i radikala förändringar men att det ska förvandla ett hyfsat manus till en bra bok!

Så nu kommer jag att börja blogga mer intensivt igen om det som bloggen var till för från början - vägen från manus till bok. Lagom till sommarens slut, när förläggarna kommer tillbaka utvilade från sina semestrar så ska manuset ligga klart - och då ska det vara så bra som det bara kan bli - och skickas iväg eller ges ut via eget förlag.

Hoppas att ni hänger med på tåget!!


Här kommer uttdrag ur lektörens bedömning:

"Manuset har en stor fördel, den viktigaste och som ingen författare kan öva sig till, och en nackdel – som för en skicklig författare är väldigt enkel att arbeta bort. Du har alla förutsättningar att komma hur långt du vill, om du bara tillåter dig själv. Största motståndet upplever jag finns inom dig själv, just nu."

"Gestalterna du väljer att framhäva är tydligt karaktärstecknade och man kommer att stå dem väldigt nära, när man får grepp om vilka de är. Den här kontakten lyckas du behålla med oförändrad styrka genom hela manuskriptet. Det är viktigt att läsaren kan identifiera sig med-, och sympatisera med figurerna, även när deras handlingar inte alla gånger är särskilt lätta att acceptera, moraliskt. Det lyckas du med.  Du tar inte ställning för eller emot dina karaktärer, eller besegras av behovet att försvara dem i sina mindre sympatiska situationer, vilket ger ditt berättande en objektiv skärpa som är trovärdig."

"Miljöskildringarna känns sparsamma, så det är svårt att levandegöra miljöerna som karaktärerna befinner sig i, men det är lätt att arbeta in. Miljöbeskrivningar, som vävs in på ett naturligt sätt i berättelsen, säger mycket om karaktärernas sätt att se på sin omgivning."

"Du stannar inte upp allt för länge vid-, och ger överdrivet intresse åt särskilda scener – det är positivt. Det märks att du är van att skriva. "

"Du använder ett i mitt tycke ett alltför prosaiskt språk för en så omfattande berättelse. Ju större ett verk är, desto mer krävs det av den språkliga framställningen för att det ska vara en levande text från början till slut."

"Det känns emellanåt som du förlorar fokus, tappar intresset för att vända och vrida på meningarna för att finna de bästa beskrivningarna, eller som om du kanske plötsligt får bråttom med att komma vidare. Min rekommendation är att du bearbetar berättelsen språkligt betydligt mer, och utnyttjar metaforer mer, än vad du gör nu."

"Jag önskar dig all lycka till. Jag tror verkligen att du kommer lyckas."


fredagen den 13:e april 2012

Okej...

...i dag är en annan dag. En ny dag. Nya möjligheter. Lite i stil med gamla härliga filmen You´ve got mail..."go to the mattresses"..."you´ve got to fight"! Adrenalinet pumpar i hemmet och inom kort vet vi om planerna bär eller brister.

torsdagen den 12:e april 2012

Kämpigt

Jag har verkligen varit frånvarande här på bloggen från och till. Det beror inte på att jag inte tycker att det är kul längre, och jag läser era bloggar även om jag inte skrivit så flitigt själv. Att jag inte skrivit beror mest på att livet har satt mig i en uppförsbacke som inte riktigt vill nå sitt slut. Det tar så mycket energi... Idag gick det företag som min man arbetat på i nästan 20 år i konkurs. Det välter omkull livet...visst kommer det säkert att lösa sig på något sätt men just nu känns det kämpigt. Framför allt eftersom jag ju jobbar så som jag gör. Som frilansjournalist lever man i en ekonomisk berg-och-dalbana och behöver en bra fast inkomst att luta sig mot, åtminstone om man ska bo kvar där vi bor. Jag lär nog vara disträ här på nätet ett tag till och hoppas att ni alla finns kvar den dag jag på allvar tar itu med mitt bokmanus igen, vilket jag verkligen hoppas blir snart! Nu ska jag rå om min familj och skriva klart mina jobb...hur det än är så är jag mitt uppe i det roligaste frilansjobbet man kan ha. Skriver dagstidningens Sommartidning och har varit på allt från alpacka-trekking (vilka underbara djur- vill ha!!) till konstnärsintervjuer. I dag har jag skrivit om att cykla Strandvejen på den danska sidan och blev riktigt sugen!

Kram på er alla!