Och fingrarna de spelar över tangenterna!

Hade funderingar på att gå tillbaka i manuset och fylla ut och formulera om. Fick rådet att inte göra det utan att fortsätta. Och det har jag gjort- och jösses vad det går undan! Nu trillar orden och kapitlena över varandra och plötsligt har jag kommit till en helt ny klarhet i vart berättelsen är på väg. Nu känner jag så starkt att det jag hela tiden sett som slutet på boken inte alls är ett slut. Det är snarare ett viktigt och avgörande avstamp till resten av bokens handling. Det kommer att ge boken en helt annan substans och ett klart lyft till hela storyn. Det gör också att jag måste tänka nytt! Känns enormt spännande!

Och mitt i alltihopa måste jag nu rusa ut med hunden och hämta barnen som har halv studiedag. Men det är väl så det är....man jobbar bäst med kniven på strupen!