Min bok "Om du bara visste..." handlar om två kvinnor i olika generationer som möts och gör upp med sitt mörka förflutna. Inte en helt lättsam historia, men en väldigt varm berättelse som även bjuder på lite skratt mellan varven. Som bok hamnar den antagligen i facket feelgood. Det får den gärna göra för mig.
Insåg dock under redigeringsomgång 2 att jag kanske fått en liten överdos av feelgoodfilmer. Något som satte spår i mitt manus.
* Jag skriver parallella historier - och på filmvis lät jag korta stycken från dessa avlösa varandra. Lite väl mycket film, tyckte redaktören, och föreslog att jag skulle dra ihop flera stycken om samma person så att dessa blev längre. Det gjorde jag - och det blev mycket bättre.
* Jag har varit lite för snabb i vissa kapitel. I filmer kan man ta ganska stora kliv mellan scenerna, i ett bokmanus kan detta bli förvirrande för läsaren. Detta putsade jag också till.
* Feelgoodfilmer är ofta orealistiska. Det viktiga är ju att skapa en känsla- inte att alla steg är korrekta. Jag har haft några kommentarer i kanten där det stått: "Detta tror jag inte på. Detta känns inte realistiskt." Jag har snurrat händelserna ett varv till och fått ett mycket bättre resultat. Jag ser ju mitt manus i huvudet som en film - men läsaren ser garanterat inte samma film som jag.
Tittade på både Love actually och The Holiday under julledigheten och kan konstatera att jag nog får lägga den typen av filmer på hyllan ett tag. Satt bara och tänkte på alla orealistiska scener och omöjliga hopp i storyn som min redaktör inte hade gillat! :-) Åtminstone en vecka eller två...he he.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar