Jag var på ett föredrag med Patricia Tudor-Sandahl som debuterade när hon var i 40-årsåldern och nu har skrivit 17 (!) böcker. Hon berättade om sitt liv, som pendlat mellan mörker och ljus, och hur hon har skrivit böcker som speglat livet och de tankar hon haft i olika perioder.
Det fick mig att tänka på mig själv och varför jag har skrivit den bok som jag har skrivit. Ibland säger jag så där lite hafsigt att boken och dess karaktärer är påhittade, att det är en bok jag helt enkelt själv skulle vilja läsa. Punkt. Men det är inte riktigt sant. Genom påhittade karaktärer och en påhittad story lyfter jag frågan som är högst personlig. Hur väljer du att leva ditt liv? För det är ett val - och det valet påverkar många, ibland flera generationer. Även att aldrig göra ett val - är ett val.
Så här ser boken ut än så länge! Med denna baksidestext:
När Elin en dag hittar en förlovningsring i pojkvännen Zacks ficka får hon panik. Hon packar en väska och beger sig brådstörtat till Hallands Väderö en plats som hon svurit på att aldrig någonsin återvända till. Här får hon dela bostad med Anja, en äldre dam som kommit till ön för att måla. Anja släpper inte gärna någon för nära inpå livet, men när hon ser vilken av hennes tavlor som Elin uppslukas av förstår hon att Elin inte är som alla andra.
Sommaren tillsammans på ön förändrar allt. Omslutna av öns vackra naturlandskap utvecklas en djup vänskap mellan dem och ett försök för båda att försonas med sin historia. Tryggheten de känner i varandras sällskap ger dem modet att ta tag i sina plågsamma minnen. I takt med att de kommer varandra allt närmare inser de även att deras historier på ett förunderligt sätt tvinnas samman till ett gemensamt mönster. Plötsligt blir den enas frågor den andras svar... "
http://www.adlibris.com/se/bok/om-du-bara-visste-9789187135606
Ja, det är intressant att fundera över det där, ofta kan man ha bakomliggande motiv man inte ens tänkt på. Min etta skrev jag dels för att jag hade tragglat med ett annat manus i eeevigheter utan att komma någon vart och nu behövde jag bara koppla av och skriva något roligt och kravlöst. Men när jag tänkte efter innehöll det komponenter jag länge varit nyfiken på, saker jag ville utforska bättre.
SvaraRaderaTvåan kom till mig under en promenad. Jag såg en affisch på stan med en bild på en person jag kände för länge sedan och en What If- situation dök upp i hjärnan. En som jag bara var tvungen att utforska. Dessutom fanns det mer personliga anledningar att skriva den med. Kanske är det hjärnans sätt att bearbeta saker vi inte är riktigt färdiga med?
Det ligger nog en hel del i det...ibland känns det ju som om storyn skriver sig själv. Antagligen sprunget ur något undermedvetet.
RaderaSå kul med din roman! Även om man inte skriver om någon personlig händelse så tror jag att ens egna tankar/funderingar genomsyrar romanen. Exempelvis det här hur man vill leva sitt liv, är något jag berör även i min roman ... och något som jag funderat mycket på ...
SvaraRaderaja, så är det nog! vilket gör böcker ännu mer spännande!
Radera