Japp, har läst...

...en del av mitt manus, kastat om vissa kapitel och fortsatt att skriva där jag slutade för väldigt länge sedan. Och...jo...det är faktiskt ett riktigt bra manus. Ett riktigt bra manus!! Vilket känns lite oroväckande eftersom jag alltid är extremt kräsen och petig när det gäller mitt skrivande....hmmm...

För mig är bokskrivandet som grädde på moset i skrivandets vardag och jag måste erkänna att jag är djupt imponerad över alla er som skriver böcker som huvudsaklig syssla. Det ger otroligt mycket energi och kraft men det tar minst lika mycket! I min vanliga skrivarvardag är det hyfsat korta deadlines som gäller. Man kastar sig in i ett ämne med liv och lust och när det är avslutat tar man ett djupt andetag, pustar ut och kastar sig in i nästa uppdrag som oftast handlar om något helt annat vilket är energigivande i sig. Boken känns som en evighetsmaskin (även om den inte är TÄNKT att vara det) som styr mig mer än vad jag styr den, vilket i sig är ganska krävande. Måste citera Kajsa Ingemarssons blogg (älskar hennes bok Bara vanligt vatten) angående skrivande och skrivkramp:

En bok kommer till bokstav för bokstav, ord för ord. Att bekämpa motståndet och att sitta ner och skriva är den enda lösningen. Det finns inga genvägar. Det gudomliga flödet är ett undantag man med åren lär sig att buga mycket djupt inför och att aldrig någonsin ta för givet.
/Kajsa Ingemarsson

Kajsa Ingemarssons blogg