Dags för lilla mig att bli stor?

Jag närmar mig 40 med stormsteg men kan fortfarande känna mig som en inkräktare i vuxenvärlden i vissa situationer. Köpte en ny bil nyligen. Fiiiin, nyyyyy med maaaaasssssor av knappar. AC till och med. Känner mig helfånig när jag kör den. Lilla jag som alltid haft skraltiga "ungdomsbilar" med rost i hela avgassystemet och utan avancerade finesser. Om ett gott skratt förlänger livet så har bilinköpet i alla fall förlängt sonen liv. Första skrattanfallet kom när jag provkörde och väl hemma igen inte fick ut den eländiga nyckeln ur låset (sonen fick ropa efter sin pappa, vilket är irriterande bara det, som sa TRYCK IN nyckeln), jaha, man skulle trycka in nyckeln....Andra skrattanfallet bjöd jag på när jag skulle åka och hämta sonen vid fritids. Det slutade med att jag fick springa till fritids och genomsvettig kom försent eftersom jag inte kunde backa det eländiga skrället ur garaget. Sonen berättade förstås detta med glädje för personalen som sa att jag nog ska TRYCKA UPP EN RING under spaken för att kunna lägga den i backen. Jaha, man ska trycka UPP ringen, i förra bilen skulle man trycka NER spaken...vad trött man blir...