När jag var på Kos läste jag tre böcker, bland annat Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen. Den fick mig att tänka på det här med valet av ord. Jag har märkt att jag i båda mina bokmanus väver vackra meningar mellan varven, dock med hjälp av ett ganska enkelt språk. Kerstin Ekmans bok däremot var fylld av ord som impressioner, emanerade, parvenyer, apparition, travesterade, eidetiker, efemära, proleps, analeps, atavistisk... Hur tänker ni när det gäller ord? Använder ni ett enkelt språk eller passar ni på att baka in lite svårare?
 |
| vilka ord väljer du? |
Sådana ord skulle störa mig i en roman för jag tycker inte man ska använda ord som många måste slå upp för att begripa, speciellt i de fall där det finns ett enklare som betyder samma sak. Sånt känns bara överdrivet tycker jag. Som om författaren försöker bevisa något.
SvaraRaderaDå tycker vi lika!
RaderaOh nej, inga svåra ord hos mig alls faktiskt. Precis som Kati skriver skulle det nog störa mig. Kanske beror det på att jag både skriver och läser ungdomsböcker där språket oftast är enklare (läs: mindre komplicerat). :)
SvaraRaderaKul att du lämnade en kommentar - på så sätt hittade jag din blogg! Har själv påbörjat ett ungdomsmanus men inte hunnit komma så långt på det ännu!
Radera