Med sköna människor så löser sig allt

Det var en sådan där dag idag. När allt bara hopar sig. När man är dödstrött och samtidigt så stressad att det är omöjligt att sova. När man vet att tiden inte räcker till för allt som MÅSTE vara klart. Deadlines till höger och deadlines till vänster. Telefon, mejl, möten, intervjuer, korr, skrivande. Sug i magen och lågt humör.

Jag stresskörde iväg till en av dagens intervjuer. Till en kille som lever sin dröm i ett korsvirkeshus från 1700-talet på landet. Härifrån designar han trädgårdar, säljer växter och antikt och har ett galleri och ett litet fik. Men det sköna är inte vad han gör, utan hur han är. Och där och då i vårt samtal, bland kullerstenar och vårlökar, släpper magstressen. När jag åker hem är jag lugn och lycklig - tänk vilken kraft det finns i människors sätt att bara vara!

Manus då...jo, jag har satt illustratören i arbete och snart har vi ett barnboksmanus med bild som kommer att skickas till förlag. Ännu ett manus ska in till ett förlag som bara tar emot fram till den 31 april. Det är bra med deadlines - önskar att jag kunde hålla en sådan för min roman också som fortfarande ligger i högar på bordet...som  om de gör någon som helst nytta där...

Under intervjun fick jag bland annat veta att dagliljan är utsedd till Årets perenn...