En wow-inledning!

Det regnade och regnade och regnade. Jag kände mig tröttare och tröttare och tröttare. Orkade inte ta itu med jobben - vilket gav ångest. Kunde inte komma på något som skulle locka sönerna från datorn - ännu mer ångest. Då...mitt i denna gråa gegga så dyker inledningen till mitt bokmanus upp i huvudet. Och vilken inledning det blev! Jag hade ju skrivit en prolog som jag tog bort efter att lektören tyckt till. Sedan tänkte jag låta boken börja med själva kapitlet. Men det har inte känts riktigt rätt. Det var liksom inte den där wow-inledningen. NU är det en inledning som griper tag och som ger hela manuset ett lyft! Och plötsligt är den gråa geggan inte så grå längre! Nu är till och med jobben avklarade och ivägskickade, sönerna borta från datorerna och har jag riktigt tur så regnar det hela helgen så att jag med gott samvete kan putsa vidare på mitt manus!

Länkar till Michaelas blogg. Hon skriver om en bok som tar upp det där med att gå vilse i skrivandet. Mycket tänkvärt!!

Regn = skrivtid