Några bekymmersrynkor har också dykt upp, jag har nu läst och redigerat en gång och knappt gått in och ändrat något. Mer än enstaka ord här och där. Det känns lite knepigt. Dessutom funderar jag fortfarande över om jag borde gjort (bör göra) mer research inom vissa ämnen, platser och tidsepoker som på ett eller annat sätt berörs. Inte för att det känns som om det behövs konkret i manuset men för att det på något sätt kanske lyser igenom att man har gjort det. Och så är det mitt val av tempus...fast det är något jag kommer skriva om i bloggen senare. Hur skriver ni andra?
Katarina undrade vad jag ska göra härnäst. Ja, vad gör man nu? Egentligen vill jag bara krypa tillbaka in i historien igen, skriva vidare, skriva mer. Om människorna jag nu känner utan och innan. Men det går ju inte. Manuset är klart. Elins och Anjas story har nått sitt slut.
Det jag vet nu är i alla fall att jag imorgon ska skriva ut resterande kapitel och låta min man läsa hela manuset. Och det om något är ju pirrigt. Sedan står jag i valet och kvalet att skicka till lektör. Hur har ni andra gjort eller hur tänker ni göra?
Känner igen känslan att man bara vill fortsätta skriva och aldrig skiljas från de där karaktärerna man älskar... Det är lite vemodigt att avsluta en berättelse tycker jag, just av den anledningen. Förhoppningsvis känner läsaren samma sak, att de vill fortsätta umgås med ens huvudpersoner när boken är slut :) Jag ser fram emot att läsa den när den blivit utgiven :))
SvaraRaderaPs. Jag skickade inte till lektör, även fast jag gärna hade velat. Jag hade helt enkelt inte råd i nuläget. Kan du göra det tror jag det är en bra idé. Konstruktiv kritik är alltid nyttig och lärorik.
GRATTIS!!!
SvaraRaderaJag skickade till slut iväg mitt manus till lektör och känner att det hjälpte mig väldigt mycket på vägen.
Åh, vilket härligt blogginlägg! Jag blir så glad över att läsa dina ord!
SvaraRaderaJag vill ju gärna lägga mig i lite när det gäller dina frågor, eftersom jag vet hur jag själv har gjort.
Research: Eftersom jag är journalist i grunden är research helt självklart för mig, men bara när det behövs. Det finns ingen anledning att ringa en massa kollsamtal (så kallar vi det ofta) för att kolla något du redan vet. Gå på magkänsla.
Tempus: Jag valde att skriva i preteritum av den enkla anledning att det är den typ av tempus jag själv finner det mest avslappnat att läsa. Min fundering var istället om jag skulle skriva i jag-form, för att komma närmare karaktären, men det valde jag bort för att kunna skildra ett större perspektiv.
Lektör: Jag hade inte tänkt att skicka till en lektör, eftersom jag tycker att det bara blir ännu en åsikt på något vis. Efter att ha hört två andra författare rekommendera samma lektör skickade jag trots allt in mitt manus till denne. För min egen del kunde det ha kvittat. Jag tror att vi var för olika helt enkelt. Jag har inte gjort de ändringar han tyckte och jag tyckte att hans åsikter var för knapphändiga...
Låta mannen läsa: Här kan jag bara le. Min man gillar sms som består av max fyra ord... Min roman tycker han är min sak... ;)
Så nyfiken på din bok! Ser fram emot att få fler detaljer!
Låt nån läsa är mitt råd.
SvaraRadera