Ibland är det som om livet talar till en i STORA BOKSTÄVER. Tecken dyker upp överallt och dörrar öppnas på vid gavel. Man ser dem men tvekar ändå en aning, det krävs mod för att gå in utan att veta vad som döljs på andra sidan.
Igår var jag och såg The Ark. Det har jag gjort flera gånger förr. Jag vet hur det är att se dem på mindre klubbar (The Tivoli i HBG tar 700 pers). Ola Salo är uppvuxen i frikyrkomiljö- det märks. Ingen är så duktig som han på att få publiken att verkligen KÄNNA. Att verkligen känna att just jag står här just nu av en anledning. Att vi som står här faktiskt vet något som inte alla andra vet. Vi vågar hoppa även om andra säger att vi kommer att kraschlanda! It takes a fool to remaine sane....Gud vad jag behövde en dos av The Ark just nu. Och vilken dos vi fick!! Puh...
Jag undrar ofta vad jag hade gjort i livet utan musik. En sådan konsert som igår ger livet en extra dimension- lyckliga jag som får vara i den! Nu ska jag försöka ta tillvara den känslan, plussa ihop den med känslan som förra veckans intervjuer gav och kliva innanför dörrarna som står och väntar.
Håller verkligen med om att jag inte vet vad jag skulle gjort utan musik. Själv har jag och mina gamla danskompisar sedan 20 år tillbaka hittat tillbaka till danskvällarna igen. Vi är visserligen inte ute mer än en gång i månaden, men det gör mig så lycklig så min familj vill verkligen att jag ska fortsätta med det.
SvaraRaderaHa en bra dag :)