Jag vet inte om det är ett storasystersyndrom eller helt enkelt bara ett personlighetsdrag. Det där med att alltid ge, alltid fixa åt andra, alltid ha koll. Till saken hör att jag älskar att ge! Tycker om att ge saker till andra, tycker om att alla ungar alltid vill leka hos oss, tycker om att bjuda, ge av min tid, energi, kraft och lust. Tycker om att ägna "ledig" tid till hunden, ungarna, mannen, vännerna...
Men jag vet också mycket väl...man kan inte ge med tom tank. Jag lovar här och nu att bli bättre på att fylla på energi. Jag har sagt det förr men denna gången menar jag det.
Eh...hur gör man?
Svar: Sätter sig i soffan med fötterna på bordet, mumsar i sig dyra chokladpraliner, läser en FET roman med mobilen avstängd och en stor STOPPSKYLT i handen för alla eventuella mansfolk och fyrbentingar som tänker kommunicera.
Japp...det ska jag göra...ska bara jobba lite till först...och packa killarnas jympapåse....och hänga upp tvätten...och....
Oj, jag känner igen mig allt för väl :) Fast jag har blivit mycket bättre på att ta hand om mig själv med åren. Det känns väldigt bra faktiskt.
SvaraRaderaSådärja, det låter precis som mig. :) Men jag jobbar på det där med egentid... Någon gång ska jag väl lyckas... :)
SvaraRadera