söndag 2 februari 2014

Författaridentitet

Jag intervjuade författaren bakom boken "Helga - sotarens röst tystnar aldrig". Det var ett möte som kräver ett eget inlägg, men mot slutet pratade vi om det här med författaridentitet. Vem är man - vem vill man vara - i sin roll som författare? För vare sig man vill eller ej så är intresset för personen bakom boken oftast väldigt stort och man kommer att placeras i ett fack eftersom det är enklare för både förlaget, media och bokhandlare. Jag fick en hel del att fundera över. Vem är jag, i vilket
fack hör jag hemma?

Jag är ju den som står på andra sidan. Den som intervjuar, som förmedlar. Jag är bra på det. Att lyfta andra. Men att själv prata, att lyfta det jag själv gjort...njaaaääää. Mitt första barnboksmanus skickade jag till ett förlag och fick ja på efter ett dygn. Fast det var ju brorsans förtjänst, hans fina bilder...menade jag. Mitt romanmanus skickades in till några förlag och efter en och en halv månad kom ett ja från Massolit. Jag trodde länge att det blivit något fel, att de skulle ångra sig när de började redigera - och när det lilla förlaget plötsligt köpte upp "alla andra" och blev stora Massolit Förlagsgrupp med en massa nya människor inblandade så tog jag nästan förgivet att de skulle riva kontraktet. Men i torsdags damp ett glatt mejl ner från en tjej som är PR- och kommunikationsansvarig på f.d. Forma Books som nu ingår i Massolit. Hon skulle återkomma med en marknadsplan och koppla ihop mig med KAM (key account manager).

Så nu ska jag verkligen göra ett ärligt försök att tro på mig själv och min förmåga, att rannsaka vem jag är som författare och stå upp för det. Och jag känner redan att den känslan, det självförtroendet, är som bensin i mitt jobb med mitt andra manus. Jag skrev ju en tredjedel av det i somras och det kliar i fingrarna att bara köra vidare där jag slutade, MEN jag ska inte göra det. Jag ska gå in och rannsaka mina karaktärer. Jag ska syna dem i sömmarna, lära mig allt om dem och deras egenheter. För är det något jag lärde mig från roman nummer ett så är det att jag var för snabb, jag hafsade vidare till steg två innan steg ett var avklarat. Den första lektören som läste mitt manus skrev just det: Du kan skriva, du har en bra historia men det är som om du håller tillbaka, som om du inte riktigt vågar.

Nu ska jag våga. Jag börjar med mig själv och fortsätter med mina karaktärer.
Ni andra som skriver böcker - hur tänker ni kring författaridentitet? Hur viktig är den?


Här kan ni klicka in och läsa om Massolit. Det är en overklig känsla att se mitt omslag på vårkatalogen längst ner på sidan. Tänk att det är Anja och Elin - karaktärerna som började stöka i mitt huvud för tretton (!) år sedan när jag var gravid med första barnet. Hur galet är inte det?


1 kommentar:

  1. Yay! Helt underbart. Åh vad jag längtar efter att få läsa den.

    SvaraRadera