fredag 8 februari 2013

Tillbaka!

Jag vet.... det börjar bli smått tjatigt med mina långa pauser följda av entusiastiskt återkommande. Men det är väl bara att konstatera att det här med bokskrivande är en bergochdalbana utan dess like. Jag var så lycklig när jag hade korrat mitt manus för sista gången. Nu skulle bara några små ändringar in och sedan var det klart.

Klart för vad? För att skickas till förlag? Ges ut på egen hand? Efter tusen bortförklaringar (influensa, för mycket jobb, för lite tid, för lite lugn och ro osv) blev manuset återigen liggandes i datorn med en liten guldstjärna i kanten. På något märkligt sätt har jag liksom bara försökt att glömma bort att det faktiskt ligger där.

Varför då kan man ju undra? Ja, jag fick i uppdrag att skriva ett kåseri (vilket jag vanligtvis inte gör) och bestämde mig för att skriva om min bokskrivarresa. När kåseriet var färdigskrivet insåg jag att anledningen till att manuset fortfarande ligger i datorn är rädsla. Feghet. Statistiskt sett lär jag inte få den utgiven på ett förlag, så varför utsätta sig för denna oändliga radda av refuseringar?

Samtidigt, varför inte prova? Eller varför inte ge ut den på eget förlag och göra detta till ett av livets utmanande projekt. Jag har drivit egen skrivarfirma i över tio år nu så det borde ju inte vara helt omöjligt.

Det sägs att en av tre svenskar drömmer om att ge ut en bok. Jag var inte en av dem tills för några år sedan. Jag skrev mitt manus om Elin och Anja av helt andra skäl en än dröm om att ge ut en bok eller att titulera mig författare. Det låter hur löjligt som helst men faktum kvarstår - karaktärerna gav mig historien. Under tio års tid envisades de med att berätta skärvor från sina liv och till slut blev jag bara tvungen att låta dem berätta hela historien - från början till slut. Om inget annat så är jag skyldig dem att faktiskt löpa hela linan ut. Dessutom har ju andra röster börjat tala men manuset ligger som en ljuddämpande kloss i vägen. Det är verkligen dags att flytta på den.

Bredvid mig ligger manuset, korrat för sista gången. De sista ändringarna ska in under helgen. På måndag ska jag ha bestämt mig för hur jag ska ta manuset vidare och en ny resa kan påbörjas. Nu kör vi - än en gång!

vad väntar bortom horisonten?

4 kommentarer:

  1. Bra att du flyttar på den där klossen. Den tar bara onödig energi och plats. Ska bli spännande att följa dig. :)

    SvaraRadera
  2. Jag tänker lite som du i det där med utgivning på förlag vs ge ut själv, det finns faktiskt en hel massa möjligheter att bli läst och det känns skönt. Kul att få läsa dig igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att vi är inne på samma spår! Då får vi följas åt och dela med oss av upp och nergångar på vägen!

      Radera