wow...

...jag har totalt fastnat i mitt manus.

Det pirrar konstant i magen och det känns som om hela tillvaron är inbäddad i bomull. Hjärnan tänker inte klart, den är helt uppfylld av manuset och det går liksom inte att stänga av. Min lilla shoppingrunda som jag gjorde precis var mer förvirrad än de dementa damerna på hemmet där jag jobbade för många år sedan. Och bilkörning är inte att tala om. Mannen ska åka iväg imorgon för att se Ozzy i Malmö. Passar ganska bra. Jag är inget vidare sällskap ändå.

Shit. Det känns jättekonstigt. För att det blir så bra. Tack tack tack lektören för den konstruktiva kritiken som fick mig att släppa spärrar. Detta kommer att bli en bok som jag är stolt över. Det räcker för mig.

PS: Min förvirring har eventuellt smittat hundarna. Hund nr 1 har precis släppt en laddning diarré i huvudet på hund nr 2 som typiskt nog skulle nosa på en fläck på helt fel placering. Händer verkligen sådant? Kanske bara med Irländska settrar...så efter en halvtimmes skrubbande med hundschampo tänker jag nu hälla upp ett glas vin och hålla en skön fredag (manus, manus, manus, manus!)