Nu när jag ska lägga sista putsen på manuset inser jag att jag måste arbeta på samma sätt. Läsa, skriva och putsa en stund varje dag. Jag tror att det krävs för att få språket att behålla sitt flyt, vara närvarande i känslan, inte slå knut på den röda tråden.
På senare tid har jag läst in mig på en massa matnyttig info, försvunnit in i bokvärldar som inspirerat till eget skrivande och inser att jag fegar lite. Drar ut på tiden. Vet inte riktigt hur jag ska börja. Det är dags att på allvar ta tag i manuset nu. Fixa. Göra bättre.
Lite darrigt är det allt. Jag hoppas att karaktärerna är med mig så som de var när manuset skrevs. För att levandegöra.
Nu blundar jag för solen utanför och lägger jobben till sidan en stund och sätter igång med andra fasen av bokskrivandet. Fladder, fladder i maggropen...
 |
| Det är dags att doppa pennan i bläcket...nåja, slå på datorn...och skriiiiva |
Heja! Det är jättepirrigt att komma tillbaka till manuset efter en tids frånvaro, men samtidigt så spännande! Hoppas det går bra. :)
SvaraRadera