torsdag 12 april 2012

Kämpigt

Jag har verkligen varit frånvarande här på bloggen från och till. Det beror inte på att jag inte tycker att det är kul längre, och jag läser era bloggar även om jag inte skrivit så flitigt själv. Att jag inte skrivit beror mest på att livet har satt mig i en uppförsbacke som inte riktigt vill nå sitt slut. Det tar så mycket energi... Idag gick det företag som min man arbetat på i nästan 20 år i konkurs. Det välter omkull livet...visst kommer det säkert att lösa sig på något sätt men just nu känns det kämpigt. Framför allt eftersom jag ju jobbar så som jag gör. Som frilansjournalist lever man i en ekonomisk berg-och-dalbana och behöver en bra fast inkomst att luta sig mot, åtminstone om man ska bo kvar där vi bor. Jag lär nog vara disträ här på nätet ett tag till och hoppas att ni alla finns kvar den dag jag på allvar tar itu med mitt bokmanus igen, vilket jag verkligen hoppas blir snart! Nu ska jag rå om min familj och skriva klart mina jobb...hur det än är så är jag mitt uppe i det roligaste frilansjobbet man kan ha. Skriver dagstidningens Sommartidning och har varit på allt från alpacka-trekking (vilka underbara djur- vill ha!!) till konstnärsintervjuer. I dag har jag skrivit om att cykla Strandvejen på den danska sidan och blev riktigt sugen!

Kram på er alla!

2 kommentarer:

  1. Vilken dramatik för din man och även för resten av familjen! Det brukar ju dock lösa sig på något sätt. Kanske kan det rent av bli något bättre...?

    Rå om din familj - det är mycket lättare att hitta ett nytt jobb än en ny familj!!! Kloka ord från Lena Nevander-Friström, som jag hörde som sommarpratare för några år sen. Hon hade fattat vad livet handlade om (hade tumörer och ville se sina barnbarn födas).

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Det verkar som om vi har hamnat i ungefär samma sits du och jag. Men vi tar oss igenom, på ett eller annat sätt så tar vi oss igenom. Kram!

    SvaraRadera