Vilken känsla!

Jag fattar inte att en ny historia börjar rullas upp. Någonstans inom mig har jag faktiskt trott att mitt första bokmanus också skulle bli mitt enda. Och det har inte ens hamnat i förlagens brevlådor innan nästa börjat ta plats i mitt huvud. Jag har inte börjat skriva detta nya manus ännu. Låter bara pusselbitarna landa - en i taget. Precis som när det gäller mitt förra manus så lever detta helt och hållet sitt eget liv. Det är nya röster som har börjat tala och jag lyssnar och antecknar. Det ska bli spännande att se vad detta leder till nu när jag är öppen för själva processen från allra första början. Förra gången spjärnade jag ju emot i många år innan jag till slut gav med mig och började skriva.

Hörnbitarna till pussel nummer 2 börjar komma på plats